litenoveller.blogg.se

Jag trodde såklart att Ingbritt skämtade när hon sa att vi skulle hålla varandra i handen eftersom vi är 15 men 20 minuter senare står vi utan för dörren och hon tvingar oss att hålla i handen för att vi är ju "förebilder för dom små". Nils tar försiktigt min hand och det isar i hela kroppen, på ett bra sätt antar jag. Vi får gå längst bak i ledet och jag känner mig nervösare än någonsin. När vi börjar gå mot bussen kollar Kim surt bak på Nils och går med bestämda steg bredvid sin partner. Nils flinar, -Han verkar gilla dig. Han kollar på mig och jag kollar på honom och jag känner direkt för att dyka ner i hans bruna ögon(?!). -haha, aa Kim är söt. Ehh Emmy... jag kan verkligen inte komma på något bättre att säga, men jag tycker att det går att ursäkta mitt dumma svar eftersom jag är i en minst sagt pinsam situation. -Såå, vet du vad det är är för teater vi ska på? frågar Nils. Jag känner att han sneglar på mig och jag vill bara sjunka genom asfalten. -Ja, det är typ alfons eller nått. Nils skrattar, jag smällter.. och skrattar.
En bussresa senare står vi utanför frölunda kulturhus och väntar medan Ingbritt räknar in alla barn. Nils hand håller fortfarande ett stadigt grepp om min. Ingbritt kollar belåtet på oss när hon kommer till slutet av ledet och blinkar åt Nils. -Så då kan vi gå in allihop, hojtar hon och ledet börjar röra på sig. Ett tag senare när alla har hängt av sig jackorna och gått in i salongen är det bara jag och Nils kvar ute i entrén, ur högtalarna ropas det att "föreställningen börjar om 2 minuter". -Vi kanske borde gå in, säger Nils, jag nickar och när vi går ner i korridoren sneglar jag på Nils. Vilken tur jag har ändå...

Här är andra delen av "the prao", dock inte den sista. Hoppas ni gillar den:)